Multitasking och uppmärksamhet

Jag har under hösten gått en kurs i kognitiv psykologi, och här nedan finns en intressant tanke från den. Det är ganska mycket vi lämnar obemärkt, särskilt när fokus ligger på någon specifik sak. Det här är helt naturligt. Så vad har vi egentligen missat idag, bara idag? Och om vi kopplar det här till att vi ofta byter fokus mellan flera olika uppgifter, till exempel under en arbetsdag. Vi läser e-post, svarar i telefon, blir avbrutna med frågor eller liknande. I många arbetsuppgifter är det viktigt att inga misstag uppstår, eftersom konsekvenserna kan bli allvarliga, och ofta uppstår misstag just för att man har missat något.

Som jag nämnde hör det här till människans natur. Hjärnan sållar bort mycket som inte är relevant för en viss uppgift, för att koncentrationen ska bevaras och hjärnan ska kunna prestera optimalt. Det är i sig en bra sak, men vad händer när fokus växlar många gånger mellan olika arbetsuppgifter under en hel arbetsdag? Alltså när fokus bryts om och om igen. Är våra hjärnor skapade för det? Har vi som lever idag lyckats lära våra hjärnor nya sätt och tåla mer? Klarar hjärnan av det, eller börjar den så att säga "koka över"? Vi lever i en värld med högt tempo. Vi ska klara av mycket, nå uppsatta mål, ständigt lära oss nytt och hålla oss uppdaterade i en föränderlig värld - klockan tickar och talar om ifall vi ligger före eller efter. Och när fokus hela tiden växlar skyller vi på att minnet sviker oss. Händer det ofta att du frågar dig själv: var var jag nu? Vad var det jag skulle hämta? Vad höll jag på med?

Det pratas mycket om att "multitasking" är en egenskap man bör behärska, och min uppfattning är att man med det ordet vill skapa en bild av att man får mycket gjort och är väldigt effektiv. Ett annat uttryck är: "att hålla flera bollar i luften". Det betyder att man försöker sköta flera olika saker samtidigt genom att växla fokus fram och tillbaka. Hjärnan klarar visserligen av det, åtminstone ett tag, men det är verkligen inte effektivt. Det du håller på med kräver 100 % fokus, inte 20 %. Så det bästa är att göra en sak i taget och göra den klar.

Ordet "multitasking" och delad uppmärksamhet är två olika saker. Delad uppmärksamhet innebär också att man klarar av flera saker samtidigt, till exempel att köra bil, lyssna på radio, sjunga och samtidigt följa med trafiken. Men det som skiljer sig här är att de här sakerna fungerar automatiskt hos oss. Du har lärt dig köra bil utan att behöva tänka på hur du får fordonet att röra sig framåt, hörseln fungerar automatiskt, och när du sjunger kommer sångtexten från minnet (förutsatt att låten är bekant). På så sätt kan du samtidigt uppmärksamma trafiken, eftersom de andra sakerna inte kräver din uppmärksamhet tack vare att de sker automatiskt. Om du i det läget till exempel får ett sms och svarar på det, bryts ditt fokus på trafiken. Båda uppgifterna kräver då din visuella uppmärksamhet, vilket innebär att det uppstår en konkurrenssituation. Logiskt sett: svara inte på sms:et.

Det här väcker en tanke: när man kör bil på landsväg spanar man efter fartkameror. Visst behöver man inte spana efter dem om man håller hastighetsbegränsningen, men jag tror ändå att man ofta försöker lägga märke till dem. Har det här beteendet redan blivit automatiserat hos oss? Och vad händer när vi upptäcker en fartkamera? Med ganska stor säkerhet kontrollerar du din hastighet, och du är förstås medveten om vilken hastighetsbegränsning som gäller på just den sträckan, eftersom du också sett skyltarna. Vad händer om hastighetsbegränsningarna växlar tätt mellan 60, 80 och 100? Du håller kanske också ett öga på skogsbrynet, för säkerhets skull, ifall en älg är ute på promenad. Och naturligtvis är din uppmärksamhet samtidigt riktad mot den vanliga trafiken.

Alla de här uppgifterna håller det visuella sinnet aktivt. Lägg därtill att det är mörkt ute, att din medpassagerare pratar i telefon och att du lyssnar på radio. Jag tror att det även här uppstår en sorts konkurrenssituation, även om en del av uppgifterna sker automatiskt. Det här är förstås vardagligt och helt normalt i våra liv, men undrar man ifall något ändå blir obemärkt? Kan sådana här "normala" vardagliga saker vara en del av orsaken till vår utmattning och våra förhöjda stressnivåer?

Här är länken: https://www.youtube.com/watch?v=_bnnmWYI0lM