Har vi blivit fartblinda?

Det är lätt att lägga skulden på utomstående faktorer när man lider av stress. Orsaker och lösningar kan ofta hittas i oss själva, i det egna beteendet och förmågan att hantera situationer man möter. Jag bestrider inte att trycket utifrån inte skulle vara upptrissat idag, speciellt i arbetslivet. Uttryck som vinst, effektivitet, snabbhet, nåbarhet, maximering, lärande, deadlines, bidrar till att vi mentalt hamnar i en ”pressa dig själv”-inställning och cirkel. Här möts de utifrån kommande kraven med bland annat bilden av oss själva, tron på vår egen förmåga och vår självkänsla ihop med våra tidigare erfarenheter och upplevelser.

Jag är speciellt fundersam över de unga vuxna som kommer ut i arbetslivet och deras förmåga att hitta balans mellan alla krav och sitt eget orkande. Höga krav ställs redan på barn inom både skola och hobbyn, men om inte förr så åtminstone från och med 9:e klassen. De ska sträva efter toppbetyg för att komma in i gymnasium och inte vilket som helst, utan gymnasiet ska vara väl ansett. Man kan ju fråga sig vem det är som ställer dessa krav? Därefter lättar inte kraven alls utan fortsätter i många år även under studietiden. Under den här tiden ska man även få tag i sommarjobb och gärna kvälls- och/eller veckoslutsjobb och bra sådana, som är till nytta inför framtiden. Att sträva är något som vi tränas in i sakta men säkert, vi ska kunna mer, planera framtiden i god tid, vi ska vidare, uppåt osv. Vi tränas i att stressa och pressa oss mentalt, det blir en automatik för oss, ett automatiskt beteende i vårt undermedvetna, att det är så här livet är och fungerar, att det är normalt. När den unga ”avklarat” sina studier med redan en eventuell lindrig utmattning i bagaget ska den ut i arbetslivet på heltid. Uppfattningen kan många gånger vara att ”nu ska jag kunna allting”, ”nu måste jag få ett jobb som motsvarar min utbildning”, och man ska sikta högt direkt och då måste ”jag” kunna sticka ut, vara unik och kompetent. Kan det vara ens möjligt?

Kraven och den stress de förorsakar baseras på att man måste prestera och åstadkomma. Att prestera sig igenom olika faser i livet, jag vill beskriva det som att prestationerna äter upp oss inifrån, vi märker inte ens hur livet och strävanden för oss, det är inte vi som lever livet. Det här gäller inte bara de unga vuxna utan oss alla, risken för att bli utmattad är verkligen stor och det kan drabba rätt snabbt för de yngre. Faran i det här är att vi tränar oss in i detta, in i prestationernas och strävandenas tempo och märker inte att farten ökar. Visst är det fint med målsättningar, ambitioner, motivation och iver men vi kan bli fartblinda.

Stress kan på sikt förorsaka en mängd olika symptom, som är kroppens och hjärnans sätt att signalera att nu är vi ur balans och behöver vila. Vanliga symptom är bland annat försämrad nattsömn, ilska, vi börjar prestera ännu mer, utslag, vi väljer bort socialt umgänge mm mm. Kroppen och hjärnan går på högvarv, bildligt så snurrar hjärnan på som en tornado så då är det även logiskt att nattsömnen blir störd. Till råga på det här så matas hjärnan ständigt med intryck från våra telefoner, vi tillåter inte vår hjärna någon som helst återhämtning för att slötitta på en film eller skrolla på Facebook är inte vila för hjärnan utan tvärtom. Vårt sätt att leva i det hektiska tempot påverkar direkt vårt sätt att andas. Det vill säga andningskvaliteten försämras vilket gör att kroppens syresättning försämras, vilket bland annat påverkar vår energinivå.

Det jag anser vara viktigt är att förse oss med verktyg och lära oss medvetenhet om oss själva, som man kan tillämpa i olika situationer man möter och redan har mött. Att lära sig HUR man ska göra för att skapa balans och då eventuellt lättare och bättre kunna hantera krav och press både utifrån och från oss själva, att helt enkelt klara vardagen och orka. Det går att träna in sig i nya beteendeformer, dock kan det ta tid och kräver ständig träning. Det är dags att stanna upp och lära in återhämtning för att underhålla vår förmåga att fungera.

Tanja Wickström/With You Personal and Mental Training